tisdag 19 september 2017

Alle utlendinger har lukka gardiner

Alle utlendinger har lukka gardiner
av Maria Navarro Skaranger

Den här boken blev visst lite uppmärksammad på att den är skriven på "kebabnorsk", alltså Norges motsvarighet till "rinkebysvenska". Jag var lite rädd att det skulle vara massor av slanguttryck som jag inte skulle förstå, men det var ingen fara. Grammatiken är också lite annorlunda än vad man är van vid. Jag tycker att det var roligt att läsa en bok som är skriven på det sättet.

Mariana bor på Romsås i östa Oslo, alltså den sidan av staden som inte anses vara så fin. Hennes storebror sitter i fängelse, förstår vi. Lillebror Matias kommer knappt ihåg något om storebrodern, men Mariana försöker berätta. Matias är rädd för allt, framför allt för att vara ensam.

Mariana berättar om vad hon gör på dagarna, hemma och i skolan, om sina kompisar och så klart om Mu2, som hon är kär i. Inget revolutionerande i det, men trevligt att läsa. Men det är annat med boken som känns väldigt annorlunda. Det är inte ofta man läser ett så plötsligt slut till exempel. Jag vände blad, helt övertygad om att det skulle fortsätta på nästa sida – och så gjorde det inte det. Även om det inte finns så tydliga slut i livet (eller jo, men vi ska väl knappast följa Mariana tills hon dör) så brukar ju ändå böcker ha det. Där blev jag förvånad. Men det är ju sådan den här boken är. Det är episoder i korta kapitel, kanske dagboksanteckningar, utan att de bildar en tydlig handling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar